Senaste inläggen

Av Maria och Jimmy - 15 oktober 2011 14:14

24 september döptes sötase Ebba!


Vill du ta del av en liten snutt av dopet och höra Johans bror Stefan sjunga, klicka här: https://picasaweb.google.com/102816055894332015456/EbbasDop#5657857424127728274


Nu ska jag och Saga ta på oss och bege oss ut i höstsolen och plantera lite blommor.


Maria

ANNONS
Av Maria och Jimmy - 1 oktober 2011 19:43

Står och slår in presenter, Isac ska på Bowlingkalas.

Saga kommer och tecknar: stor boll och försöker säga detsamma.

Visst är det en stor boll, en fotboll stl 5.


Vi tar på oss för att köra iväg.

Saga går ut genom ytterdörren, stannar till, tecknar varmt och drar ner dragkedjan på sin jacka!

Visst är det varmt denna härliga höstdag som nästan känns som en sommardag.


Vi sitter i bilen på väg till kalaset.

Saga tittar ut och tecknar och försöker säga: många fåglar.

Visst är det många fåglar ute på åkern.


Inom en timmer visar hon upp 3 färdigheter.

Länge handlade hennes tecken om att kommentera vad hon såg: en hund, en kaka osv. Ofta substantiv.


Nu händer det att hon uttrycker hur något ser ut, tex att något är stort, det händer att hon uttrycker en vilja/önksan, tex att sitta i soffan och äta och inte i sin stol vid köksbordet, det händer att hon uttrycker vad hon vill ha, tex papper för att torka, det händer att hon uttrycker vad någon gör, tex Isac spelar fotboll.


Språkutveckling är spännande:)


Kram Maria

ANNONS
Av Maria och Jimmy - 23 september 2011 08:25

En liten film om Josefine, 12 år med DS.


http://svtplay.se/v/2541432/barn_pa_sjukhus/del_2_av_8


/Maria

Av Maria och Jimmy - 16 september 2011 21:29

Här hemma råder sjukstuga.


Förra fredagen klagade Isac på halsont när han vaknade. Under helgen fick han feber och även jag kände mig lite risig. Saga var lite förkyld, sådär som hon lätt blir. Jimmy var hemma med båda barnen på måndagen för att Isac skulle få en feberfri dag. Planen var skola och förskola på tisdagen.

Men så blev det inte:(

Natten mellan måndag och tisdag var en jobbig natt för vår lilltjej. När vi gick och la oss rosslade hon mycket, plötsligt superförkyld. Vi tog inne henne till oss för att ha lite mer koll på henne. Hon hade det tufft med andningen fick näsdroppar som inte hjälpt något speciellt. Tog tempen: 39,6 = alvedon. Hon kräkte ner hela vår säng. Vi övervägde att åka in med henne till akuten men vi valde att stanna hemma...

På morgonen forsatte hon att rossla och var allmänt hängig. Efter lämnat Isac på skolan åkte vi till barnakuten. Systrarna tittade och lyssnade. Trodde inte det var så allvarligt men ansåg ändå att vi skulle träffa en läkare. Efter en timmes väntan kom läkaren, tittade, lyssnade och pratade. Hmm lite beläggningar i halsen och trångt i gångarna: inhalera och lite prover. När provsvaren kom tillbaka visade det på halsfluss:(  Tråkigt tänkte vi, nu blir det väl pencilin och sen hemfärd, och det trodde nog läkaren med. Lilltjejen hade inhalerat 2 gånger och de mätte syresättningen igen: sämre värde:( Oj oj nu blev vi alla lite oroliga... In på ett nytt rum och lilltjejen somnade på Jimmys mage. När hon låg ner var syresättningen så dålig att hon behövde syrgas. De fortsatte att inhalera henne men syresättningen ville inte bli bra. Beslut om att vi skulle läggas in.


Vi låg inne tre dagar med vår lilltjej. Dag 2 hade crp stigt från 70 till 190 och det togs beslut om röntgen. Lunginflammation och halsfluss blev resultatet. Lilltjejen hade det tufft. Första natten behövde hon syrgas hela tiden. Första dagen åt hon 1,5 piggelin som vi fick mer eller mindre tvinga i henne. Trots sina sjukdomar charmade hon alla läkare och sköterskor. Hon lärde sig snabbt hur  man mätte syresättningen och sträckte fram det lilla fingret så fort de kom med maskinen, vilket de gjorde ofta. Ena dagen låg den kvar på sängen, Saga tog då själv och satte den på fingret och tryckte på knappen. En duktigare tjej på att inhalera kan man inte ha. Hade hon nappen i munnen, tog hon snabbt ut den , satte sig tillrätta och andades fint i masken.


Dag 3, igår, fick vi åka hem. Crp hade vänt och var nera på 51. Syresättningen fungerade. Med oss hem fick vi pencilin och 2 olika mediciner att inhalera. Alvedon och näsdroppar används också flitigt. Idag är det första dagen hon har ätit: ett äpple och lite potatis. Lyckliga föräldrar!


Ovanpå detta har både jag och Jimmy halsfluss så vi har fått besöka vårdcentralen. Isac mår tipp topp men får en kur han med så vi slipper att bacillerna snurrar runt här hemma. Första gången han går på pencilin, och han är inte ens sjuk.

Barn med Downs syndrom har en ökad benägenhet att få lunginflammation eftersom de ofta är trånga i gångarna och kan ha svårt att hosta upp allt slem och dylikt. Detta var första gången Saga drabbades, hoppas den sista!


Tack för all hjälp med hämtingar och passning av Isac mormor och morfar. Tack för alla erbjudnadne om hjälp vänner. Tack för alla krya på er hälningar.


På schemat för helgen står vila samt Mulle och simskola för Isac. Alla andra planer är avbokade!

Kram Maria





Av Maria och Jimmy - 16 september 2011 19:47

När Saga skulle börja på förskolan skrev jag ett brev till alla föräldrar i barngruppen. Förra hösten började nya barn i hennes grupp, likaså denna höst. Förra hösten skrev jog om brevet men i år fick de faktiskt nöja sig med det gamla;)

Idag chattade jag med Sagas handledare i Karlstadmodellen. Hon hade träffat ett par föräldrar som just skulle skriva ett sådant brev. Våra käre handledare frågade mig om inte jag skrivet ett brev och om det fanns på bloggen. Det har det ju inte gjort... men tänkte att det kan vi ändra på. Kanske kan vara till hjälp för någon annan, inspiration... Själv fick jag lite hjälp och tips av Maria, Emilias mamma, när jag skrev mitt. Man behöver varandra. Jag tycker bloggar är ett utmärkt sätt att dela med sig av tisp och idéer, få möjlighet att ta del av andras resor, upplevelser och känslor! Jag fortsätter blogga!


Brevet:

Jag heter Saga Koffed och har gått på Delfinen sedan januari. Min stroebror Isac går på Stjänrgruppen.

På ett sätt är jag tjejen med det lilla extra. Jag har nämligen en extra kromsom i alla celler: Downs syndrom. Det har jag haft ända sen allra första sekunden av mitt liv. Downs syndrom är ingen sjukdom och inget som smittar, bara ännu ett sätt att vara människa.

 

Det tar lite längre tid för mig att lära mig saker och jag behöver lite extra hjälp och stöd. Jag kommer få hjälp av Eva som kommer vara min resurs på förskolan.

Men jag är ett barn som behöver lära sig vad man får och inte för göra, precis som alla andra. Så var inte rädd för att säga till mig om du ser att jag gör något fel.

 

För att det ska bli lättare för mig att förstå och börja tala använder min familj och personalen TAKK (Tecken som alternativ och kompletternade kommunikation). Man kan säga att det är en lättare form av teckenspråk. Vill du veta mer kan du själv kolla in: www.teckna.se

Det är jätteroligt att lära sig tecken. Just nu kan jag själv cikra 40 tecken.

För att lära mig saker leker och tränar jag också enligt en metod som heter Karlstadsmodellen. Vill du veta mer om den så kolla in här: www.karlstadsmodellen.se

För er som är nyfikna och vill veta lite mer finns det allmän information på www.svenskadownforeingen.se

 

Om det är något ni vill fråga om eller fundrar över tveka inte att prata med mina föräldrar, Jimmy och Maria.

 

Jag hoppas vi får en rolig hösttermin tillsammans.

 

                                                  

                    Saga

 

Så lät brevet! Nu stämmer ju inte alla uppgifter exakt eftersom det är mer än ett år gammalt! Vi fick väldigt positiva reaktioner på brevet. Sagas reurs har även gjort ett häfte med de vanligaste tecknen som hon delat ut till alla föräldrar!


/Maria

 


Av Maria och Jimmy - 4 september 2011 20:51

Efter 2 veckor på förskolan har Sagas resurs börjat fundera på det sociala samspelet. Hur de ska få tjejen att leka mer med de andra barnen...


Hon är nyfiken på de andra barnen, tar sig gärna till dem och leker bredvid.  Hon kan lika gärna sitta sjäv i tex sandlådan och gräva för sig själv.


Mognadsmässigt tror inte jag att hon har kommit längre än "bredvid" lekandet. Nöjd med det. Men härmar gärna det andra gör!


Hon har börjat leka lite rollekar, leker att hon lagar mat, lekar att dockorna ska sova, äta osv.


Här hemma kan jag uppleva att vi ibland måste visa hennen vägen, visa hur man leker vissa lekar, hur man kan leka med saker, vad man kan hitta på osv.


Hur fungerar det sociala för era barn?

Har ni några tips och idéer hur vi kan arbeta vidare med det sociala?

Hur arbetar de på era förskolor?


Tacksam för alla små svar;)

Kram Maria  

( ett något rörigt inlägg... hoppas ni förstår mina tankar)

Av Maria och Jimmy - 4 september 2011 20:42

... rullar på igen och det blir tyvärr inte mycket till bloggande.

Än så länge går det över förväntan med att lämna på 2 ställe, först Saga och sen Isac! Det är viktigt enligt Isac att hämtningen sker i samma ordning: först Saga och sen honom. Han vill vara max på fritids:) Så skönt att han trivs. Det går fortsatt bra på förskolan för Saga. Inte heller hon vill gå hem, brukar locka med att vi ska hämta Isac;)


Under veckan som gick var det terminsstart på Guldfiskarna. Härligt att det är igång igen, härligt att få träffa alla barn och föräldrar, härligt att få träffa nya små guldklimpar, härligt att vara en i gänget, härligt att få lite egentid på med Saga, härligt...

Helgen har bestått av årets tredje kräftskiva, hemmafix och premiär på simskolan för Isac.


I veckan som kommer väntar bland annat fotbollsskola, Guldfiskarna och föräldramöte på mitt jobb.


/Maria

Av Maria och Jimmy - 26 augusti 2011 20:45

I veckan som gick var jag och Saga på Hab och träffade logoped och specialpedagog. Lite lek, spel, frågor och prat. De ville ha en färsk bild av tjejen inför vårt "stormöte" på förskolan med bla vår handledare i Karlstadmodellen.  Deras spontna kommentar var att tjejen ökat på sitt teckenförråd, anväder fler ljud, leker rollekar med smådockor och bjuder in mer till lek än tidigare. Vad vi ska arbeta med framöver kommer vi diskutera på det kommande mötet:)


När vi var klara och vi säger detta till Saga, går hon till dörren, öppnar den, går ut och vinkar till oss. Inte speciellt bekymrad över att jag är kvar i rummet och pratar.

Ute i korridoren träffar hon "vår" underbara kurator A. Hon känner dirket igen Saga fast vi inte haft någon närmare kontakt på läääänge nu. När Saga var nyfödd var hon vår räddning. Det var hon som kom till oss på sjukhuset när läkaren misstänkte att Saga hade DS. Det var hon vi pratad med under den första tiden när alla tankar och känslor var i omlopp, det var hon som kom hem till oss, det var hon som hjälpte oss med alla papper, dipans till Isac på förskolan, vårdbidrag mm. Tror inte hon vet hur viktig hon varit för oss. Borde ta och berätta det för henne nästa gång jag ser henne.


I alla fall.... när jag sen kommer ut från rummet börjar vi såklart prata. Om att Saga blivit så stor. A: Maria tänk när du bara tyckte hon satt och satt...(jag kände en stress då över att hon bara satt där på golvet och var så nöjd med det...) Minns du att jag sa att hon kommer att gå... men det hjälper inte vad vi andra säger, det hjälper inte vad andra säger om sitt barn, att det kommer. Man måste uppleva det själv eller hur Maria. Underbara kloka A! För precis så är det, vi träffade många som sa, det kommer men vad hjälpte det... Efter tre år med finaste Saga har jag själv upplevt att "det" kommer. Det tar sin lilla tid och det får det göra. Jag är inte längre stressad, jag njuter mer av nuet och det Saga kan här och nu. Det finns hela tiden nya saker Saga behöver träna på och lära sig. Men jag vet att det kommer, det behävs bara lite extra träning, lite extra tålmod och barn och vuxna runt omkring henne som visar henne vägen. Som utmanar henne, som pressar henne lite, som ger henne massor med kärlek och njuter av den underbara tjej hon är!


Efter en grymt intesiv arbetsvecka där jag arbetat betydligt mer än mina 80 %, besök på Malmöfestivalen i em/kväll med bla underhålling av SjörövarMange och Kattapirat är det nu mys i soffan med Isac. Saga sover gott!

I helgen väntar kräftskiva och Me&I party här hemma.


Njut av helgen och era barn

Stort tack till alla läsare som berättat vem ni är. Några här på bloggen, några på fb, några på mail och några på jobb:)


Kram till er!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se