Till vardags funderar jag inte så mycket på att Saga har Downs syndrom. Det har på något sätt blivit en vardag, något självklart. De flesta människor vi möter i vardagen vet att Saga har DS. Det är inget konstigt, de ser Saga för Saga, vilket gör mig glad.

Men, när vi nu till exempel har varit på semseter en vecka eller varit och badat i veckan möter man en massa människor som inget vet om Saga, oss, DS osv.

Jag märker att folk tittar "lite extra" på tjejen med det lilla extra. Det är absolut inget jag tycker är jobbigt. Jag älskar min Saga, jag är stolt över henne men jag kan inte låta bli att undra vad de tänker... Tänker dem: åh vilken söt liten tjej, åh vilken tur att det inte "drabbat" oss, åh undra varför hon inte går, åh varför pratar hon inte... eller vad tänker de egentligen. Ni som känner mig vet att jag är väldigt nyfiken... på gott och ont. De som vågar säga något eller fråga något, deras ärlighet/mod uppskattar jag!

Njuter!

Jag njuter verkligen denna sommaren. Njuter av att få vara med mina barn. Njuter av att se dem pigga och glada, sugna på att hitta på en massa skoj.

Njuter av att se dem utvecklas. Njuter av att se Saga hänga med mer och mer både med tecken och rörelser när hon ser sina teckenfilmer. Njuter av att se Saga utan problem teckna 30 tecken när hon tittar i sin teckenpärm. Njuter av att se att Isac blir mer och mer självständig. Njuter av att Isac får följa med kompisen på spännande äventyr. Njuter av sommarvärmen. Njuter av att få gå och "pilla" i trädgården om kvällarna. Njuter...

Jag njuter denna sommaren, något jag inte gjort mycket de två senaste...

Njut du med!

Kram Maria