Moster Emma

1 september 2009 18:11

Åhh vad du är duktig Saga och såå lik Isac! Man glömmer fort att Isac oxkså har varit så liten en gång i tiden!

Vilka fina bilder. Blir helt varm i hjärtat när jag ser dem :)

Kramar!

Sandra

1 september 2009 21:51

Hej Maria!
Vilken fin blogg du har och vilka härliga bilder, Saga är så söt!
Lyckos hon som har en så fin och omtänksam bror!
Kram från
Inprint-Sandra :)

Maria

1 september 2009 22:07

Hej Inprint Sandra!

Så kul att du har hittat hit!
Hoppas allt är bra med er!
Vi ses kanske på Guldfiskarna imorgon?!

Kram Maria

Helena

2 september 2009 10:35

Lilla L är likadan. Tar alltid det säkra före det osäkra. Försiktig. En observerare. Hon har visserligen ålat sig fram på golvet sedan 1-årsdagen och nu går det riktigt fort. Men att ställa sig upp, njae, det verkar läskigt.Trots att hon står riktigt stadigt med stöd. Vi får hela tiden pusha och pusha. Och så plötsligt tar hon ett nytt steg i utvecklingen. Det är bara tt vänta...

Morfar

2 september 2009 19:37

Hello Oxie som vanligt många goa bilder på våra favoriter. Härligt att läsa och lära att så många vill skriva och hålla kontakt med varandra. Saga gör framsteg och nu får man se upp nu blir det snart två som kommer att jaga en men det får dom gärna det är bra med motion. Körde förbi ystads camping i dag och man saknar livet i skogen både Saga och Isac trivs med naturen och det är bra att vara i naturen så nästa år ska Saga lära sig hur husvagns livet fungerar Saga får god hjälp av Isac. Ha det bra kram Morfar.

Henrik Fors

4 september 2009 23:49

Hej Jimmy & Maria .
Tycker ni gör ett kanon jobb som inte ger er utan ger henne utmaningar .
Jag har följt bloggen ett tag och kommer fortsätta göra det :)
Hoppas på fortsatta framsteg .

Ha de bäst

Inger i Åhus

5 september 2009 22:17

Det var ett tag sedan jag var inne och läste om er. Har precis varit och lämnat Bosse som rest till Berlin på mässa, kan fortfarande komma i håg känslan när vi satt där nere förra året och fick sms från er att op var klar. Kan bara inte fatta att det är ett helt år sedan. Det händer så mycket hela tiden. Isac ser utt att njuta i skogen, han är ett riktigt naturbarn, vem har han det efter? Kan det vara morfar? Ha det gott tills vi ses.