Hej!

Så kul att så många redan besökt vår blogg! Känns superkul för oss.

Saga ligger och sover gott och Isac och Jimmy är på lekplatsen med Pär och Liam. Jag måste ju uppdatera...

Igår 07.00 ringde väckarklockan, det var ett tag sedan vi ställde den... Lagom trötta och lite nervösa åkte vi till Lund, Isac stannade hemma med morfar (tack för att du alltid ställer upp).

Dagen började med röntgen av hjärta och lungor. Saga fick i sig lite kontrast, inget vidare gott och vi hade vitt kladd lite överallt. Tjejen var sedan superduktig, protesterade inte en gång fast vi höll fast både ben och armar på henne. En nysning mitt i allt gjorde att det fick bli en extra bild...

I väntrummet nere vid avd 67 åt tjejen lite frukt i hopp om att hon skulle vara mätt och trött under övriga undersökningar.

Vi träffade sedan barnsjuksköterskan som vi träffat de senaste gångerna, så himla kär och Saga gillar henne oxå, bjuder till och med på några leende!

Tjejen väger nu 7,1 och är 65 lång. Ingen stro tjej men snart snart är hon ifatt kurvan där hon började sitt liv. EKG, blodtryck, puls och syresättning, allt såg bra ut!

Vidare till nästa rum där vi träffade vår läkare Elisabeth. Efter allmänt prat börjar hon med att säga att röntgenbilderna har kommit och det ser ungefär ut som sist... (kändes inte så bra...) Hjärtat är fortfaradne lite stort på henne i förhållade till hennes kropp... Men de tror att hon kommer växa i det och inget vi ska vara oroliga för.

På med gel och ultraljudsmaskinen... Oj vad många spännade sladdar tyckte Saga. De här måste undersökas... hihih. För att få bra bilder gäller det att ligga stilla, inte så lätt men med hjälp av lite socker, napp och fasthållningar lyckades vi ganska bra!

Direkt när Elisabeht såg första bilden säger hon: det här ser bättre ut en sist, det ser jag direkt! Vilken lättnad.

Efter många bilder och mätningar, förklaringar av värden osv kan vi sammanfatta läget så här:

Hjärtat arbetar på bra, skiljeväggen som de lagade är fortfarande lite stel men det går på rätt håll, hennes värde är bra. Det är till och med så bra så nu slipper hon sina mediciner!!!!!!!

Med glädje tackade vi för denna gången. Nytt återbesök om 6 månader.

Innan vi gick och åt lunch var vi bara tvunga att säga hej till personalen på avdelningen. Vi pratade med en av mina favoriter!

Känns konstigt att ha bott på avd, tankarna går till dem som är där nu. Lästa någonstans om en pappa som hade en son som genomgått en hjärtoperation, han sa: det är omänskligt att lämna över sitt barn i slussen till narkospersonalen, vetskapen om vad de ska göra och ovissheten om barnet överlever.... Kan inte mer än instämma...

Det var med lätta steg vi lämnade Lund igår!

När vi kom tillbaka till Oxie målade käre pappa vidare på Sagas rum. Vi har lite problem med den röda färgen, är lös och täcker inte riktigt. Är rädd för att det behövs ytterligare en målning.

Kvällen avslutades tyvärr med att Saga kräkte ner både sig själv och Jimmy. Idag är vi åter igång med små portioner vällning och majsgröt... ööö ska det aldrig ta slut?

Kram från oss till er alla!